Nätverket Jämställdhet i transportsektorn


Nätverkets story

När nätverket startade år 2001 var transportsektorn mansdominerad, både vad gäller vem som fattade beslut och vilka normer som genomsyrade de beslut som fattades. Nätverket blev en plattform för kvinnor som verkade i transportsektorn, ett sammanhang att uttrycka frustration över rådande normer och diskutera ämnen som nätverkets kvinnor tyckte var intressanta och viktiga att lyfta. Idag har nätverket delvis fått en annan roll. Men syftet är fortfarande att utgöra plattform för kvinnor och män som vill verka för att jämställdhetsperspektiv integreras i planering och användning av transportsystemet.

Jämställdhetsmålet i transportpolitiken firar snart tjugo år. Visste du att nätverket har varit med som drivande kraft från allra första början? Häng med och ta del av vår story! Via rally i Värmland och mordhot för lite snöröjning. Från ”varannan damernas” och Fru Gårman till att jämställdheten är en del av hållbarheten.

Nätverket grundades av politikern Karin Svensson Smith under tiden hon satt i riksdagen, och i samband med att hon fått igenom ett nationellt transportpolitiskt mål om jämställdhet år 2001. Det nya målet var resultatet av långa förhandlingar, framförallt med den dåvarande infrastrukturministern, en traditionell man som tyckte kraven på mer pengar till kollektivtrafik och järnväg var besvärliga. ”Kan du inte kräva något som inte kostar pengar?”, frågande ministern, varpå Karin kontrade med att föreslå ett transportpolitiskt jämställdhetsmål. Den manliga infrastrukturministern förstod inte vad det skulle vara bra för, men förstod att det inte kostade pengar så han gick med på det. Så år 2001 fick Sverige ett transportpolitiskt mål om jämställdhet.

Det gick ett år utan att jämställdhetsmålet fick någon direkt effekt, så Karin tog saken i egna händer. Hon samlade ihop visitkorten som hon fått från alla de kvinnor i transportsektorn hon mött, och frågade om de ville vara med i ett nätverk för att driva på det nya jämställdhetsmålet. Det ville de. Då bildades Nätverket Kvinnor i transportpolitiken. Idag går det under namnet Nätverket Jämställdhet i transportsektorn och är öppet för såväl kvinnor som män.

De manliga politikerna åkte på rally

Var kommer då idén till ett transportpolitiskt mål om jämställdhet från? Jo, idén fick Karin några år tidigare under en debatt i riksdagens trafikutskott då en man hänvisade till något de (männen) diskuterat under ”rallyt i Värmland”. Karin och de andra kvinnorna runt bordet undrade givetvis: ”Vaddå rallyt i Värmland, vad menar du med det?”.

Då visade det sig att flera män i utskottet hade varit med på det årliga rallyt i Värmland, ett event till vilket riksdagsledamöter än idag får en inbjudan att låna en bil och köra runt i Värmlands skogar en vecka. Superkul tyckte många män, medan de flesta kvinnor sa ”nej tack”. Konsekvensen blev alltså att männen fick ett eget sammanhang för gemenskap och samtidigt kunna diskutera ämnen de senare skulle ta upp i trafikutskottet.

Det blev tydligt att även kvinnorna behövde ett eget forum. Så de få kvinnor som satt i trafikutskottet, Karin och två andra, började fika tillsammans med jämna mellanrum. Kanske inte lika festligt som rallyt i Värmland, men minst lika effektivt genom att de tre kvinnorna snart upptäckte att de hade gemensamma åsikter och intressen trots deras olika partitillhörigheter. Dessa spartanska fikor i riksdagens kafeteria var alltså föregångaren till det nätverk vi har idag.

Vinterväghållning gav mordhot

Behövs fortfarande ett nätverk för jämställdhet i transportsektorn? Ja, svarar Karin, och tar ett exempel från en svensk kommun som nyligen införde jämställd snöröjning. Denna till synes relevanta prioritering av vägunderhåll resulterade i mordhot mot tjänstepersoner på kommunen. Konsekvensen blev därmed att kommunen fick sluta med den typen av underhåll. Så ja, nätverket behövs fortfarande. För även om hänt en hel del sedan nätverket grundades och Sverige fick ett transportpolitiskt jämställdhetsmål, är det fortfarande många i transportsektorn som inte vet vad jämställdhet i transportsektorn innebär och varför det är en viktig fråga.

Ojämställda vägmärken

Det råder fortfarande ojämställdhet i transportsystemet och transportplaneringen. Det handlar om ojämn representation av kvinnor och män i beslutsfattande på olika nivåer, och om att maskulina normer styr i planering och beslutsfattande, även om kvinnors och mäns förutsättningar, erfarenheter och värderingar ska tillmätas lika stor vikt. Karin har också tittat på hur kvinnor och män framställs på vägmärken. Alla vägmärkesfigurer som aktivt utför en handling är män, medan de få kvinnor som framställs på vägmärkena antingen är passiva eller tar hand om barn. Vägmärkena kanske speglar den generella synen på kvinnor och män i transportplaneringen? Karin gjorde sin analys för några år sedan, och sedan dess har vi åtminstone fått ”Fru Gårman”.

Jämställdhet som mål och medel

Ett jämställt transportsystem är både ett mål och ett medel, och anledningarna till att arbeta för jämställdhet är många. Många är numera studierna som visat på skillnader mellan kvinnor och män vad gäller resvanor, attityder och värderingar samt risker i trafiken. Det är anledning nog att arbeta för ett jämställt transportsystem. Utöver att jämställdhet är ett viktigt mål, är det dessutom medel för att nå klimatmålen. Forskning visar att om män reser som kvinnor i genomsnitt, skulle utsläppen från transportsektorn minska med nästan 20 procent.

Så jämställdhet är både ett mål och medel, som det bör läggas större fokus på för att uppnå ett mer rättvist, inkluderande och hållbart samhälle. I detta arbete är Nätverket Jämställdhet i transportsektorn en plattform och kraft att räkna med.

Texten är sammanställd av Hanna Malm och baseras på en intervju med Karin Svensson Smith i januari 2020. Texten har även bearbetats av Hanna Wennberg.